Är religion charmigare här?

Det är fredag så nu sjungs det runtom i kvarteret. "Chantas" alltså - religiösa, monotona melodislingor. För en stund sedan ropades den obligatoriska fredagsbönen ut från minareten runt hörnet. Det hör till fredagsstämningen.
Nu med risk för att kallas islamofob skulle jag vilja fantisera kring en parallell situation.
Tänk er hemma i Bagarmossen (eller i Lund, eller på Söder). Det är söndag och det börjar låta - lyckligt frälsta människor samlas och sjunger i gathörnen, eller genom en högtalare kopplad till kyrkan. Halleluja! I timmar.
Du sätter på radion och allt du hör är predikningar.
Alla du möter skjuter in ett "prisa herren", eller "om gud vill", när de pratar om något som har hänt eller ska hända.
Charmigt och exotiskt?
När jag gör den parallellen förskjuts min inställning till min högljutt religiösa omgivning här. Emellanåt kan jag nämligen tycka att den har sin charm. Det är ju här jag är, detta är den rådande kulturen i Senegal. Det jag beskriver ovan är normalt här. Man får gilla läget.
Men jag gör ett ytterligt falskt korstecken mot blotta tanken på att invaderas hemma av likartade, högljudda uttryck för frälsning samt en genomcentrerad förväntan på att bära en gudstro.
Högutbildade, intelligenta, roliga människor här - alla tror på en gud. Alla ber. Alla tänker och säger att de lägger sitt öde i guds händer. Om du inte är troende betraktas du som suspekt. Tron är inte bara en inre reflektion och personlig tröst, utan en ständigt närvarande följeslagare som blir ett uttryck för social förväntan och förmodad samhörighet.
Förlåt alla troende men en underbar sak i Sverige är trots allt - för mig - att det INTE ÄR SJÄLVKLART att tro på en gud. Att det är okej att inte göra det. Att den "tron" också finns.
Så var det inte förr men så har det kommit att bli. För mig är det en viktig frihet att bevara - för det finns skäl till att vi tagit oss den. Det är bara ett sekel sedan August Strindberg blev åtalad för hädelse...
Och det känns viktigt att komma ihåg i alla infekterade, ihopblandade, sverigedemokratsbesmittade diskussioner hemma. Det finns en väldigt riskabel baksida med att förvirra tolerans mot andra med bejakandet av religion som samhällskitt och politik. Religion är nog sammantaget inte ett dugg charmigare här än där.