Hur gick det sen

Nu är det sista dagen i Senegal för oss för denna gång. Beklagar kära läsare att det varit tyst här sedan en dryg vecka, men vi har haft höstlov i hettan och varit rätt mycket out and about.

Det har varit en toppenvecka med ett undantag: Ellinor fick halsfluss på tredje dagen! Hon mådde pyton i två dagar, men sedan fick penicillinet effekt. Innan dess och efter dess hade vi hunnit med en del strandliv och en del mysigt hemmaliv. Mitt under hennes infektion släpade vi med henne och oss själva till internationella amerikanska skolan på ett studiebesök - det är den skola som skulle bli deras om utifall att det så småningom blir aktuellt att Ellinor och Hampus bor här en period.

Vi har också hunnit med en konsert på Franska kulturinstitutet - fint ställe downtown - med Mahmadou och Mariam, det blinda paret från Mali, och det var coolt. Skön musik, och bra stämning med mycket folk.

Dessutom har vi idkat socialt umgänge och haft en halvstor middag i huset för svenskarna i området. Låter kanske fantasilöst och fegt att bara bjuda svenskar, men vi hade inte tid och energi till att rådda med ett större party - det får bli en annan gång - och kände för att bjuda igen dem som tidigare bjudit oss. Och det blev en trevlig tillställning av alldeles lagom - åh så svenskt - dimension för en första housewarming. Vi var ett gäng på femton personer inklusive sju barn men maten hade räckt för femtio! Cateringfirman hade nämligen tolkat ordern som att "fem förätter lagom för femton" skulle bli fem ggr femton istället för till en sammanlagd skara om femton...

Det blev party både för gästerna, husvakterna och deras vänner, samt skollunch dagen efter för de gästande svenska barnen. Plus lunch ggr två för oss själv dagarna efter. :-)

Ungdomarna tar intryck av Senegal omkring dem. Varför är det så enormt fattigt? Varför har vi det i Europa så mycket bättre? Varför är människorna här så ofta helt desperata på pengar, varför har de inte arbete som ger rimlig lön? Varför så mycket så trasigt och skräpigt? Sånt. Det är ju beklämmande att iaktta. Skuldtyngande. Uppfordrande.

Vi har rest en dag på landsbygden och besökt girafferna i safariparken Bandia. Vi har stått på Afrikas västligaste punkt och sett solen gå ner som en blodapelsin i Atlanten. Vi har magsurfat i vågorna. Vi har ätit färsk grapefrukt från vår trädgård. Vi har nattbadat i poolen och sett på fullmånen. Vi har tusentals gånger bestämt avvisande sagt "non merci" till alla dessa idoga försäljare av allt man kan tänka sig som kämpar för att få in pengar genom sin försäljning.

Fast en av dem blev vi riktigt kompis med, på stranden i Yoff här i norra Dakar. Det var Abdaj, en stammande träsnidare med mycket gott humör och humor, som sålde saker till oss och satt och spelade senegalesiskt spel på stranden med oss. Det är han på bilden tillsammans med Hampus och Ellinor.

Vi har förälskat oss i och köpt mini-baobabträd att ta hem, och ett större för trädgården här.

Vi har haft det väldigt bra. Nu ska vi åka hem till Sverige och mörkret. Tryggheten, ordningen, vardagen. Med massor av intryck och nya kunskaper att reflektera över.