Ljuden, ljusen och färgerna omkring mig

Detta är min allra första blogg...

Sitter vid skrivbordet på övervåningen i Les Datiers (dadelpalmarna), som de säger att den här villan heter. Villan jag bor i för närvarande. Några dadelpalmar har vi dock inte, om än allt möjligt annat i den ovanligt stora trädgården: kokos, bananer, grapefrukt, citroner, mango...
Lyssnar på ljuden omkring mig och undrar om jag börjar bli invand i miljön efter två veckor här.

Fåglarna som ständigt kvittrar i träden och buskarna i trädgården. Försöker inse att hemma i Sverige har fåglarna tystnat för säsongen, och skärper hörseln på de tropiska som finns här. Gula, gröna, blå är de små varelserna som kvittrar i hettan därute - mest är de små.
Utom kalaon, som är större än en stor kråka och har lång, böjd näbb. Ibland i gryningen, när kalaon attraheras av reflektionerna i vårt sovrumsfönster, sätter den sig att hamra intensivt med sin långa näbb på fönsterrutan. Man vaknar med ett ryck och undrar om någon satt fingret på avtryckaren till en kulspruta.
Kalaon är helig, sägs det, men en morgontrött svensk känner knappast för att knäfalla i hänförelse i det ögonblicket.

Bortanför fågelkvittret hör jag böneutroparen. Klockan är ett på eftermiddagen i Dakar. Han har hållit på ett bra tag nu, är det fredagsbön såhär dags? Öronen vänjer sig - det bes högljutt ganska ofta och ganska länge här. Om kvällarna kan vi sitta på terrasstrappan i sammetsmörkret och den fuktiga värmen och höra det idoga och högljudda bönandet, samtidigt som vi ser månskäran hänga över ena kullen av de två som vi bor intill, och fyrens långa, svepande ljuskäglor var fjärde sekund över natthimlen.

Kanske är det då beckmörkt på gatan utanför, kanske sjunker fyrens täta ljussvep ner till sparlåga då, och kanske drar generatorn i vår trädgård och i angränsande grannträdgårdar igång med buller och dieseldoft, på grund av ett av de i stort sett dagliga strömavbrotten här.

Men nu är det fredag och ljus, het eftermiddag. Böneutroparen har äntligen lugnat sig.

Fredagen är tydligen inte vilodag rent allmänt, dock. Kanhända är det det franska inflytandet som gör att folk arbetar mer denna dag än på söndagar? På söndagar är allt stängt. I alla fall större butiker som man då äntligen har tid att besöka. Såna där butiker och varuhus som man som västerlänning känner sig hemma i, i alla fall. Som stormarknader och möbelvaruhus. Visste ni att det finns ett möbelställe som heter Idea, till exempel? Med gulblå logga... :-)

Men lalimentation på hörnet håller öppet varje dag mellan 8 och midnatt. Frukthandlarna, som finns överallt, håller öppet. Jämt, vad det verkar.

I bakgrunden hör jag nu också hammarslag från bygget på granntomten. Så byggjobbarna har inte vilodag. Bortom hammarslagen brusar, ganska svagt ändå, ljudet från trafiken på den huvudsakliga väg här på västsidan av Dakarhalvön som går ett hundratal meter från vårt hus.

Färgerna i mitt blickfält är ljusa. Himlen är ljusblå, eller vitblå av soldis. Det är långtifrån den knallblå ton en svensk oktoberhimmel kan ha, om man har tur. Väggarna i rummet där jag sitter är kritvita. Terrasspelarna och ytterväggarna jag ser genom fönstret är kritvita. Trädtopparna jag ser genom fönstren - kokospalmer och annat jag inte vet namnet på - är gröna. Förstås.

Som kontrast till det ljusa och vita är fönster och dörrar i huset jag bor i mahognyrödbruna och skyddade av vackert smide som en slags galler för rutorna.

Det här är min allra första blogg. Det får räcka med det just nu.